Att vara närstående

Att vara närstående till någon som mår dåligt kan väcka mycket tankar och känslor. Många frågor om hur en kan förstå, bemöta och stödja kan uppkomma. För många väcks också ett eget behov av stöd för att orka hantera situationen.

Alla som mår dåligt har inte närstående vid sin sida. Det är vanligt att familjerelationer blir negativt laddade när en familjemedlem är drabbad av en ätstörning eller ett självskadebeteende. Det kan ofta uppstå bråk och diskussioner där närstående kämpar för att överlista sjukdomen samtidigt som sjukdomen kämpar för att överlista alla som försöker hjälpa till. Många upplever att känslor av hopplöshet, sorg, ilska, utmattning och skuld växer och smittar av sig på resten av familjen. Livet som närstående kan vara en ständig balansgång, där en måste gå ensam utan stöd, med en ständig rädsla för att trampa snett.

Många som står nära en person som mår dåligt uttrycker ett eget behov av stöd, oavsett vilken relation de har till den som är drabbad. Det kan vara svårt att finnas där för någon annan när en själv är orolig, ledsen eller rädd. Kom ihåg att du är viktig och kan behöva stöd för att själv orka!

Förhållningssätt och bemötande

Det är vanligt att närstående känner sig handfallna och hjälplösa, med frågor om hur en bör gå till väga för att hjälpa den drabbade på bästa möjliga sätt. Att få en större förståelse för självdestruktiva beteenden kan ofta vara ett viktigt verktyg för att kunna ge ett bra bemötande. Att inse att beteendet fyller en funktion, att det går att förändra och att det finns hjälp att få kan ge både hopp och stöd. Kom ihåg att det aldrig går att fullt ut förstå hur en annan person känner och tänker, men att det viktigaste är att ge individen utrymme att prata om sin upplevelse med vetskapen om att hen kommer bli accepterad och sedd av människor som vill förstå så gott de kan.

Generella tips på vad du kan göra för att stödja:

Uppmärksamma tidiga signaler, exempelvis förändringar i ätmönster så som uteslutning av mat eller ökat intresse för matlagning. Läs gärna mer om varningssignaler för självskadebeteende och varningssignaler för ätstörningar.
Anpassa ditt stöd efter vad som är mest hjälpsamt för den drabbade genom att fråga på vilket sätt hen vill ha stöd.
Sträva efter att ha ett neutralt och icke-dömande förhållningssätt. Ha en beredskap för att försöka behålla detta förhållningssätt oavsett vad den drabbade berättar.
Lyssna och ställ frågor i syfte att försöka förstå den drabbades upplevelse utan att döma. Var inte för snabb med råd, svar och lösningar.
Bekräfta den drabbades känslor och upplevelse. Kom ihåg att det går att bekräfta känslan bakom beteendet utan att validera själva beteendet.
Påminn dig själv om att beteendet inte är meningslöst utan uppfyller en funktion för den drabbade.
Ha förståelse för att berättandet är en process; ha tålamod, visa att du bryr dig och finns kvar.
Se och möt personen och inte det sjuka.
Prata om något annat än det självdestruktiva beteendet så att den som är drabbad kan få ”paus” från det sjuka.
Kräv inte ett förändrat beteende utan visa förståelse för att återhämtningen kan ta tid.
Fokusera på den drabbades mående i stället för dennes vikt, kropp, ätande eller antal skador.
Undvik att leta igenom rum och konfiskera redskap som används för att skada sig då detta riskerar att förvärra situationen och försämra relationen.
Uppmuntra den drabbade att söka professionell hjälp och var behjälplig i att hänvisa vidare vid behov.

Ta gärna del av fler tips kring bemötande här.

Egenomsorg

Att vara närstående till någon med självdestruktiva beteenden är tufft. Det är vanligt att känna smärtsamma, frustrerande och överväldigande känslor. Dessa känslor är vanliga bland närstående och inget en ska behöva bära på själv.

Som närstående är det viktigt att komma ihåg att det är okej att känna dessa tunga känslor. Många kan känna skuld över att det är jobbigt för dem själva också, men det är viktigt att veta att inga känslor är fel. Det som är viktigt är hur du låter känslorna komma ut. Att prata med någon i din närhet om det du går igenom kan göra stor skillnad – gärna någon som inte är den drabbade personen själv. Att sätta ord på känslorna kan också hjälpa dig att bearbeta dem och göra dem mindre tunga att bära. Kom ihåg att du har rätt att ge dig själv tid och utrymme att ta hand om dig själv. Det hjälper inte bara dig utan gör det också lättare att finnas där och stötta den som mår dåligt.

Att stötta varandra är också viktigt, och att prata med andra närstående, antingen till samma person eller till någon annan med liknande erfarenheter, kan ge en känsla av igenkänning och stöd. Läs gärna mer om föreningens forum för anhöriga här.

Utöver det finns också professionellt stöd att söka. Att ta hjälp utifrån kan göra skillnad både för dig och för den du vill stötta. Mer information om att söka professionell hjälp finns här.