Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är ett samlingsnamn för flera olika diagnoser och tillstånd som ADHD, autismspektrumtillstånd (ASD), tal- och språkstörning samt Tourettes syndrom.

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar innebär att hjärnan och nervsystemet har ett annorlunda sätt att arbeta, fungera, uppleva och bearbeta information än de allra flesta andra människor. Hur detta tar sig uttryck skiljer sig från person till person, men personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan exempelvis ha svårt med:

  • Aktivitets- och funktionsnivå
  • De exekutiva funktionerna som kontrollerar och samordnar uppmärksamhet, tanke och handling
  • Impulskontroll
  • Inlärning och minne
  • Uppmärksamhet och koncentration
  • Samspelet med andra människor

De allra flesta kan känna igen sig i symtomen som personer med neuropsykiatriska svårigheter lever med, särskilt i situationer som innebär utsatthet för hög stress. För att en diagnos ska sättas krävs det att det annorlunda fungerandet är så pass omfattande att det orsakar svårigheter i personens vardag och att det funnits sedan barndomen.

Det är vanligt att den som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning upplever känslor på ett annat sätt än normen. Känslorna har ofta en annan intensitet och ibland kan de tyckas uppstå utan uppenbara skäl. Detta kan leda till att känslorna upplevs överväldigande och skapar svårigheter att navigera i sina känsloupplevelser. För att bättre kunna förhålla sig till, förstå och förmedla sina känslor kan det vara hjälpsamt att öva på att medvetandegöra och validera känslor.

Samsjuklighet

Det är vanligt att den som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har en samsjuklighet med andra tillstånd, diagnoser och sjukdomar. Det är även vanligt att en person har flera neuropsykiatriska diagnoser eller drag från någon av de andra diagnoserna eftersom dessa är närbesläktade. Exempel på somatisk samsjuklighet som är vanligt förekommande är epilepsi, autoimmuna sjukdomar, mag- och tarmsjukdomar samt syn- och hörselnedsättningar.

Många med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning upplever psykisk ohälsa så som stress, depression, utmattning, ångestsyndrom, sömnsvårigheter, ätstörning och/eller självskadebeteende. Att psykisk ohälsa är vanligt förekommande bland målgruppen kan bero på att behoven och förutsättningarna hos målgruppen ofta inte möts. När omgivningens krav överstiger individens förmåga och det uppstår en känsla av att inte bli förstådd eller bemött på rätt sätt kan detta resultera i förhöjda stressnivåer och en försämrad självkänsla.

Självskadebeteende och ätstörningar

Personer med autismspektrumtillstånd och ADHD är överrepresenterade i statistiken för ätstörningar och självskadebeteende. En tänkbar orsak till detta är att det självdestruktiva beteendet kan bli ett dysfunktionellt sätt att ta kontroll över en oförklarlig och oförutsägbar tillvaro – något som personer med neuropsykiatriska svårigheter ofta upplever. För en del personer kan det även vara ett sätt att straffa sig själv för upplevelsen av att vara otillräcklig.

En annan orsak till att personer med autismspektrumtillstånd i högre utsträckning utvecklar en ätstörning kan vara svårigheter att tolka kroppens signaler av hunger och mättnad. Det är också vanligt med upplevelsen av perceptionssvårigheter som skapar ett sensoriskt obehag för matens egenskaper och utseende. Detta kan leda till en selektivitet i kosten och svårigheter med detta återfinns i ätstörningsdiagnosen undvikande/restriktiv ätstörning, också kallat avoidant/restrictive food intake disorder (ARFID) som du kan läsa mer om här.

Repetitivt självskadebeteende

Repetitivt eller stereotypt självskadebeteende förekommer i större utsträckning bland personer med autismspektrumtillstånd . Till skillnad från övrigt självdestruktivt beteende som kan fylla en känsloreglerande funktion anses det repetitiva självskadebeteendet främst vara självstimulerande och/eller uppstå som en konsekvens av kommunikationssvårigheter. Läs gärna mer här.

Misstanke om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning

Om du misstänker att du har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning behöver du genomgå en så kallad utredning för att få en diagnos. Syftet med denna är att kartlägga ens svårigheter och behov av stöd. Utredningen genomförs av psykiatrin och består av samtal, tester och frågeformulär av olika slag. Innan en utredning kan påbörjas genomförs bedömningssamtal för att ta reda på om de upplevda svårigheterna motiverar en utredning.

Om detta upplevs aktuellt för dig eller din närstående kan kontakt tas med barnavårdscentralen, elevhälsan, barn- och ungdomspsykiatrin, vårdcentralen eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning beroende på ålder.

Stöd vid neuropsykiatriska svårigheter

Om du har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan du ha rätt till stöd från samhället. Det kan till exempel handla om ekonomisk ersättning, kognitiva hjälpmedel, läkemedel samt stöd i skolan eller på arbetsplatsen. Det kan vara svårt att veta vilket stöd som finns att tillgå och därför kan det vara bra att veta vilka rättigheter en har. Läs gärna mer här.

Organisationer som arbetar med neuropsykiatriska diagnoser

Boktips

  • ”ADHD-hjälpen: för ett liv i balans” av Katarina A. Sörngård
  • ”ADHD – från duktig flicka till utbränd kvinna” av Lotta Borg Skoglund
  • ”Autismhandboken: strategier för ökad livskvalitet” av Katarina A. Sörngård
  • ”Flickor med autism och ADHD: en guidebok för föräldrar och professionella” av Maria Bühler
  • ”Föräldraguiden vid autism och ADHD: så vägleder du ditt barn från ung till vuxen” av Katarina A. Sörngård
  • ”Navigera genom stormarna – om känslor och NPF” av Nicole Wolpher
Ge en gåva Beställ material Bli medlem