I bloggen kan du läsa om tankar och berättelser som rör psykisk ohälsa. Vill du berätta om dina erfarenheter eller tankar kring ämnet? Maila till blogg@shedo.se
Att hitta tillbaka till något meningsfullt efter ett liv bakom psykiatrins låsta dörrar.
Jag blev sjuk när jag var 22 år gammal, en bipolär sjukdom som har hållit mig fången sedan dess. Idag är jag 27 år. Depressioner, manier, röster i mitt huvud, de där mörka höstkvällarna då destruktiviteten gick så långt att sjuksköterskan frågade om jag varit inlagd på rättspsyk.
Jag vet vad det innebär att må riktigt dåligt, så dåligt att livet känns totalt mörkt och meningslöst. Jag vet också hur det är att må riktigt bra, hur det är att njuta av livet och trivas med varje ny dag. Sedan finns det ett annat mående som jag kallar sådär. I sådär, eller mittemellan, är det inte dåligt men inte bra heller.
Det är någonting med att komma hem. Hem till sina rötter, sitt förflutna och sina minnen. Det ger perspektiv och framförallt förståelse. Det får mig att inse hur mycket missär mitt liv har handlat om, och det får mig att sörja alla trasiga minnen från det som en gång var det enda som faktiskt spelade roll.
Så sa en person till mig i en konversation vi hade tidigare i veckan. Jag svarade inte an på den meningen för jag känner personen för dåligt och jag ville inte säga något klyschigt om att det är hen inte alls utan något egentligt innehåll.
Under den gångna veckan har SHEDOs instagramkonto gästats av influencern Wilda. Det här inlägget är en sammanställning av texterna från veckan – kika in på instagram för att se posterna i sin helhet!