Ge en gåva Under i stort sett hela mitt liv har jag under perioder haft prestationsångest. En ångest som hela jag uppslukas av den och hela min vardag påverkas. Prestationsångesten är något som uppstår hos mig själv, ofta för att jag tenderar att sätta upp orimligt höga krav på mig själv. Inte heller blir det bättre av att jag även kan vara extremt självkritisk mot mig själv och i allt jag gör. När jag har en period av prestationsångest (och självkritik) kan jag påverkas på lite olika sätt. Ibland är det som att min hjärna bara ”stänger av” och jag har total avsaknad av energi. Andra gånger pressar jag mig själv så hårt att jag kunnat bränna ut mig själv. Att hitta någon balans under perioder med prestationsångest kan vara jättesvårt, men något jag försöker göra under sådana perioder är att arbeta mycket med mina tankar och beteenden. Nedan kommer jag att dela med mig några av mina sätt att försöka hantera prestationsångest och självkritik.
Att sätta upp en planering lagom med målsättningar. En planering för dagen och/eller för veckan kan fungera bra mig. Med en planering kan jag bestämma mig för hur mycket jag ska hinna med en dag. Den kan även fungera både som en motivation att komma igång såväl som att ”hindra” mig från att arbeta för hårt en dag.
Acceptera att det är okej att ha dåliga dagar. För mig kan dåliga dagar vara allt från att inte orka göra någonting, att inte hinna med allt jag tänkt göra och att känna att det jag gjort inte blev bra nog. I sådana lägen måste jag försöka påminna mig om att det är okej att ha dåliga dagar. Att det är mänskligt att ha dagar med energibrist, dålig motivation och att ingen person har full energi dygnet runt. Hinner jag inte med allt jag tänkt göra kommer jag kunna ta igen det en annan dag.
Att säga nej till mig själv. Perioder då jag pressar mig själv hårt måste jag försöka stanna upp och reflektera över om jag verkligen orkar, kan och vill allt jag planerat eller vill göra. Det kan vara allt från hushållssysslor, kurser jag blivit antagen till, förfrågningar av andra personer och träning bara för att nämna några saker. Är svaret nej på något så avstår jag att göra det, hur mycket jag än känner att jag bör eller vill göra en sak. Många gånger har det bästa beslutet varit att säga nej, om alternativet varit att jag kört slut på mig själv. Dessutom påminner jag mig själv att jag exempelvis alltid kan läsa den där kursen vid ett senare tillfälle, eller ta ett träningspass en annan dag. Det jag gör måste liksom kännas bra. Och något som kan stämma i det här sammanhanget är som det kinesiska ordspråket säger: ”när man haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ”.
Ta hand om mig själv genom att sova, äta bra och röra på mig. Det har hänt många gånger att jag varit vaken på natten och haft tusen tankar om allt jag ska hinna med eller att jag kritiserar mig själv. Har jag haft svårt att sova försöker jag tänka att det inte är effektivt att tänka alla tankar på natten, då den medföljande tröttheten gör att jag inte kommer ha någon ork dagen efter, samt att jag kommer hinna ha samma tankar under dagtid istället. När det gäller att äta och röra på mig kan det hända att jag inte tar mig tid eller har motivationen till detta, beroende på hur prestationsångesten tar sig i uttryck. Men att ta mig tid till detta kan ändå få mig att må bättre i överlag, orka mer och kan även vara en välbehövlig paus.
Försöka söka (lagom med) bekräftelse hos andra. Jag kan bli mycket bekräftelsesökande när jag har prestationsångest, och behöver höra vad jag är bra på – särskilt då jag själv kan vara så självkritisk. Ibland kan det dock vara svårt att ta till sig det bra andra säger eller hålla med om det personen säger, men jag brukar försöka komma ihåg att ändå säga (eller i alla fall tänka) ”tack”. Andra personer säger antagligen inte positiva saker såvida de inte menar det, och att säga eller tänka tack kan göra att det är lättare att ta till sig det positiva.
/ Tina