Ge en gåva Jag har hört att ta sig ur en depression tar lika lång tid som insjuknandet tog. Alltså tiden från första symtom till diagnos/sjukskrivning börjar. De känns som jag varit sjuk hela min yngsta dotters liv. Jag träffade en av hennes förskolefröknar efter att jag blivit sjukskriven första gången och hon sa till mig att hon sett på mig länge att de inte varit bra. Min dotter blir 16 år i år och jag har fortfarande perioder där jag är låg och behöver extra mycket återhämtning. De känns på ett sätt sorgligt och de känns som jag tappat bort mig själv och en del av mitt liv. Även min dotters liv har blivit påverkat av min depression.
Ärligt talat så vet jag inte om man någonsin kommer ur en depression helt, jag kommer nog alltid leva med en extra känslighet för yttre faktorer och stress i längre perioder. Vilket betyder att jag kommer att sätta mig och mitt mående i första rummet efter en större påfrestningar. Ibland behöver jag sova extra mycket eller vila en stund på eftermiddagen eller ibland behövs ”bara vara dagar” där allt är lite lugnare och jag kan ladda ny energi igen. Det är så svårt. Vägen tillbaka till livet och ut ur depressionens mörker har för mig varit både lång och krokig. Jag har gått i terapi där jag fått lära mig att depression är en sjukdom och inte jag som person och hur jag kan tänka eller göra för att må bättre. De var också skönt att få vetskap om att vi inte är ensamma. De är alltför många som drabbas av depression. Ofta känner jag mig väldigt ensam i min depression och ångest.
Något som är viktigt för mig och för att nå ett positivt mående är rutiner. Hur tråkigt de än låter. Att äta regelbundet och gärna lagad mat minst två gånger per dag och sova minst åtta timmar, ibland mera varje natt. Sen är promenader gärna i skogen eller på lugnare platser något som gör mig lugn och gör att jag kan fylla på enegi. Att träna regelbundet och att kunna gå på yoga övar jag fortfarande på men vet att de också så småningom ger mig energi och återhämtning.
Jag fortsätter kämpa nästan varje dag och de önskar jag att du också orkar göra. Vi är värdefulla.
Veronica