Att stå bredvid

Du håller ihop världen med händer som darrar,
letar ord när tystnaden väger för tungt.
Du står där – inte för att du vet hur,
utan för att du inte kan låta bli.

Du försöker förstå utan att tränga dig på,
vill hjälpa utan att ta över.
Det är en balansgång i mörker,
där kärleken är både lykta och börda.

Ibland känns det som om du inte räcker till,
men din närvaro är mer än nog.
Att stanna kvar, även när du inte har svar –
det är mod, i sin renaste form.

//Johanna