Ge en gåva av Chanette Andersson
”Jag såg något
Jag hörde flera gånger
detta som sög sig fast i min själ.
Något så onödigt
men som blev vardag
något som kom att prägla mig & mitt liv”
Jag har i hela mitt liv sett min mamma banta/dieta. Hört hennes nedvärderande ord om sig själv, sin kropp & utseende.
Att hon mådde dåligt av att se sig själv när hon var så stor (enligt henne själv).
Hur hon sa till sig själv att hennes siffra på vågen inte var ok.
Men vem var den inte ok för?
Jo för henne själv. Ingen annan brydde sig egentligen. Hennes dåvarande make sa tom till henne att han älskade henne ” no matter” vad siffran på vågen visade.
Men i hennes huvud fastnade det inte.
Jag såg henne testa alla dieter man kan tänka sig som kostade massor av pengar.
Ja hon har testat all världens dieter.
Men inget har fungerat så som hon önskar. Kvittar vilket resultatet blev. Hon var aldrig nöjd.
Jag har bjudit hit henne på middagar eller kalas men då har hon suttit där & sagt:
– Nej jag får inte äta det där eller det där.
Vem får du inte det för?
Vem bestämmer det?
Jo hon själv.
Hennes dietdjävul som viskar i hennes huvud att hon inte duger om hon inte är smal. Men smal betyder inte att man per automatik är bättre eller duger mer än någon annan.
Jag växte upp med att se att vikten var allt. Detta påverkade mig mer än jag kunde tror. Jag visste att man ju faktiskt duger oberoende vad vågen visar för siffra.
Att vi alla ser olika ut i våra kroppar & det är ok. Men detta jag sett min mamma hålla på med i hela mitt liv präglade min egna syn på min kropp.
Tyvärr satte det sig fast. Yes jag fick tyvärr en egen dietdjävul som satt där & hackade på mig.
Jag höll på i perioder med dietande precis som min mamma gjort. (& även hennes mamma)
I många år, i rent för många år för att vara ärlig.
Men det blev kaos. Jag mådde inte alls bra av det.
MEN för x antal år sen så fick jag nog.
Varför ska jag plåga mig själv så här!
Varför inte njuta av livet istället!
Storleken på mig definierar ju inte vem jag är som person. Jag är samma Chanette oberoende vad vågens siffror visa eller vilken storlek jag har i kläder.
Där är tillräckligt förbud i denna världen än att jag ska behöva begränsa mig själv med egna förbud med vad jag intar för mat och dryck.
Jag tänker INTE bli som min mamma.
Jag tänker INTE låta detta med dietande bli som en arvs synd.
Det är dags att bryta mönstret.
Och börja njuta av livet istället.
Och detta gjorde jag & halle min da så underbart det är.
Ett beslut jag är så otroligt tacksamt till mig själv förr.
Frihet för kropp & knopp.
