I bloggen kan du läsa om tankar och berättelser som rör psykisk ohälsa. Vill du berätta om dina erfarenheter eller tankar kring ämnet? Maila till blogg@shedo.se
Att finnas kvar när det stormar
Jag var drabbad av ätstörningar när jag var tonåring. Häromdagen hamnade jag i ett sammanhang där jag berättade om min sjukdomstid, om hur jag blivit frisk (för ja – jag är på andra sidan nu!) och om sammanhang som varit betydelsefulla. Där och då insåg jag att jag haft ganska få sådana.
När jag är ute och föreläser eller berättar för någon att jag har haft ett självskadebeteende så är en av frågorna jag alltid får: Hur lyckades du sluta?
Jag ser mig själv som återhämtad, men ibland knackar de destruktiva tankarna på dörren. Ibland är dörren helt stängd, och ibland står den på glänt. Det beror både på vilket sammanhang jag befinner mig i och på min dagsform.
Att prata om psykisk hälsa kan kännas svårt. Många av oss bär på tankar och känslor som aldrig riktigt får plats. Kanske beror det på att vi inte vill vara en belastning för någon annan, eller för att orden inte riktigt räcker till?
Det finns dagar när andetagen känns som sten, och hjärtat viskar att orken är slut. Trots det, finns där en stilla rörelse, ett ljus som inte slocknat,
Men här är jag nu. I en återhämtning där jag får hjälp av en positivt ankare i mitt liv. Och att detta är kanske det mest enkla, samtidigt det allra mest givande i ens kamp med psykisk ohälsa.
Det är inte alltid lätt när jag allt det där har sett. Som ringar på vatten kommer återigen kylan under natten. Vargtimmen håller mig vaken och jag kan inte släppa saken. Lakanet i siden ligger löst över den inre striden. Tankarna vandrar fram och tillbaka, i huset gamla trappa börjar de knaka.