Ge en gåva Jag har under en tid funderat på att skriva till Shedos blogg och blev så glad när jag läste att de söker nya bloggskribenter. Nu, tänkte jag, nu ska jag få berätta om mina egna erfarenheter och få bidra med något till omvärlden. Sedan kom ångesten och paralyserade mina tankar totalt.
Vem är jag för att tro att jag har något att berätta? Vem är jag för att tro att jag har något som kan hjälpa andra i deras kamp? Och framförallt, vem är jag som ens tänker tanken att få vara jag? Dessa ifrågasättande grubblerier överröstade alla mina andra tankar som jag hade tänkt dela med mig. Dagarna gick och jag lyckades intala mig själv att jag inte vågar öppna mig på det sättet och skriva om mina egna erfarenheter. Tänk om någon som känner mig läser? Ja, jag till och med tänkte på alla som inte känner mig än. Tydligast var rädslan för att framtida, tilltänkta, arbetsgivare skulle läsa och att det skulle leda till att jag inte får det där tilltänkta jobbet (som jag inte har hittat än) på grund av något jag avslöjar om mig själv. Det som gör mest ont i detta är vetskapen om att det finns sådana människor som har förutfattade meningar om psykisk ohälsa och sjukdom. Stigmat är på riktigt och är ett av vår tids mest handikappande problem. Det är som om det inte räcker för den som mår dåligt att hantera sitt mående, nej även andras nedsättande föreställningar ska handskas med och hänsyn ska tas till inskränkta människor i ens omgivning.
Ibland tänker jag att stigmat handlar om kunskap. Men oftare inser jag att kunskapen finns där, men inte viljan att förstå andras inre. Jag har vid upprepade tillfällen hört fördomsfulla kommentarer från mina egna familjemedlemmar eller kollegor om människor med vissa diagnoser eller funktionsnedsättningar. Ibland har jag sagt emot. Andra gången har orken för att ta diskussionen, eller konsekvenserna av att säga emot, inte funnits där. Jag önskar att jag kunde säga att jag aldrig låter sådant passera, men detta är den bittra sanningen. Att alltid befinna sig i motvind är utmattande, och ibland är det lättare att inte ta fighten.
Därför väljer jag den här gången att inte ta den här fighten och väljer att skriva under pseudonymen Shaha. Min önskan är att någon dag kunna känna mig så trygg i mig själv att jag vågar vara jag, hela mitt jag.
//Shaha