Ge en gåva Jag bär på en inneboende rädsla, en som jag tror att många som haft en ätstörning eller självskadat kan känna igen sig i. Det är en rädsla som väcktes när jag blev förälder: tanken på att mitt barn en dag skulle behöva gå igenom något liknande. En tung och skrämmande tanke.
Jag tror att den rädslan bottnar i kärlek. En längtan efter att skydda sitt barn från smärta. Men ibland kan den också ställa till det, och göra det svårt att slappna av, våga lita på att mitt barn får hitta sin egen väg.
Jag försöker påminna mig om att det är okej att känna oro, utan att låta den ta över. Att oron inte betyder att något är fel, eller att jag misslyckats som förälder. Mina erfarenheter kan istället vara en styrka – något som hjälper mig att se, lyssna och förstå på ett sätt som många andra inte gör.
//Cassandra