Ge en gåva Jag är inte stark i mig själv men som alla så behöver jag ibland skapa nya relationer. De kan vara sjukvård, terapeut, kolleger eller en partner. Oavsett så upplever jag de ångestfyllt och de tar mycket energi av mig. Energi som jag oftast inte har.
Ena dagen är jag lite glad och kan vara mera spontan nästa dag är jag låg och då blir jag oftast tyst och tillbakadragen. Energin och mitt emotionella mående faller då lätt i botten. En ny relation en sån dag kan utlösa en massa stress och panikångest. Jag blir skakig i kroppen och tungt att andas. Hur jag då blir bemött är avgörande. Att ha en person vid sin sida som kan hantera situationen och se att de är jobbigt för mig blir viktigt för fortsatt kontakt. Känner dock att jag ofta blir missförstådd. Blir så ledsen. Jag märker att de blir svårt för min omgivning men de är ännu svårare och jättejobbigt för mig.
Som högkänslig och med mina psykiska diagnoser tar nya relationer mycket kraft och energi. Jag blir fort emotionellt trött och behöver vila. Jag behöver mycket tid och tålamod både från mig och den nya kontakten.
Att ta beslut eller få till sig att en relation måste ta slut är ett stort nederlag och jag tar de väldigt personligt, att jag gjort något fel, varit besvärlig eller inte värd att hjälpa. Min terapeut ska byta jobb och jag känner en dödslängtan och stänger av allt. De ända jag tänker på är hur jag kan göra de bra igen så hen stannar hos mig. Samtidigt vill jag omedelbart sluta träffa hen och de blir svårt att fortsätta de gånger vi har kvar.
I min kärleksrelation behöver jag tid och mycket samtal för att lära känna min nya partner. Jag får hög ångest varje gång de blir en konflikt eller diskussion och vill göra slut och gå därifrån. Överraskningar har jag svårt för vilket oftast leder till ångest och negativa relationer som får omgivningen eller den som överraskar att känna att de gjort fel. Jag vill inte såra de andra personerna men de blir bara fel. Varför vill ingen stanna hos mig? Vad är de för fel på mig?
Tillsammans med mina kolleger är jag oftast tillbakadragen och gör mitt jobb. Pratar om jag behöver eller blir tillfrågad. Tycker inte om att vara med på möten eller i personalrummet på lunchen. Vet att jag missar mycket och känner mig ibland utanför gemenskapen men orkar inte vara mera aktiv som kollega. Mitt jobb kräver att jag är fokuserad och då behöver jag min energi till mina arbetsuppgifter och då blir kollegerna åsidosatta.
Veronica