Ge en gåva Det börjar inte med en soluppgång,
men kanske med att orka öppna ett fönster.
En viskning i bröstet: kanske orkar jag idag
och det räcker.
Ingen rak väg,
bara steg i olika riktningar.
Ibland framåt, ibland bakåt,
men ändå med en vilja att fortsätta.
Tillfrisknandet är att gråta och förstå varför,
att skratta och mena det.
Att vila utan skuld,
och känna att du får vara här,
precis som du är.
Det är inte att bli någon annan,
utan att hitta hem till dig själv.
Bit för bit,
bland skuggor och solljus.
//Amanda