Ge en gåva Här är jag. Jag heter Amanda och jag är 16 år. Jag har under sju jobbiga år varit sjuk i psykisk ohälsa. Jag var ynka nio år när allt började.
När jag var sju år så började jag skolan. När jag hade gått i skolan i ca tre månader blev jag utsatt för extrem mobbing. Jag blev slagen och retad, men jag höll det för mig själv tyvärr. Mobbningen höll på enda tills jag var tio år. Det som dem mobbade mig för var för att jag var väldigt tystlåten och försiktig som liten. Jag hade även ticks.
Sen en kväll när jag var nio år så skulle jag lägga mig och sova men då hade jag börjat få ”ångesthosta”. En hosta då jag hostade istället för att få ångestattacker. Även mina ticks var inblandade i den ”ångesthostan” så vi fick åka in till akuten för att kolla upp var det var (vi visste inte då). De skickade hem mig igen och sa att det inte var något men ”ångesthostan” fortsatte och jag började må sämre.
Jag hade även börjat i en ny skola då. Här är jag tolv år och mår jättedåligt. Det går tre månader och jag trivs i den nya klassen men efter den tiden började jag tänka väldigt mycket på att alla såg smalare ut än mig. Jag trodde att jag skulle bli lyckligare om jag gick ner lite i vikt så jag började med att skippa lunchen i skolan. Lärarna och klasskamraterna märkte att jag inte åt i skolan och försökte med allt för att få mig att äta, men jag vägrade och hade då börjat gå ner i vikt. Sedan blev det bara värre och när jag såg mig i spegeln så tyckte jag att jag var tjock.
En kväll i december 2011 fick jag komma på ett bedömningssamtal på BUP-akuten för jag hade gått ner i vikt väldigt fort på kort tid. Jag blev inlagd och matvägrade och fick tillslut sond. Dem tryckte ner slangen i magen på mig och jag hade sådan enorm ångest, för jag ville ju inte få i mig näring. Jag ville ju mest bara få känna att jag dög. Jag sondmatades i nästan en vecka.
Sedan beslutade dem att jag skulle flyttas till ett ställe tio minuter ifrån BUP-akuten, till ett ställe som heter Slottis. Jag skulle då få börja äta igen och jag fick börja med halva portioner eftersom jag precis hade blivit sondmatad. Jag kommer i håg att det var så längesedan jag åt att jag inte kommer ihåg hur man gjorde.
På Slottis fick jag många ångestattacker och diagnoser. Det var även där jag skadade mig själv för första gången. Jag var på Slottis i ett år och blev sen flyttad till ett boende i Göteborg där jag skulle få hjälp med mina diagnoser och svårigheter. På Slottis så fick jag sex nya diagnoser och har autism, anorexi, ADHD, självskadebeteende, tvångssyndrom och panikångest.
Det boendet som jag skulle flytta till heter Bräcke Diakoni och där skulle jag få hjälp med främst min ätstörning och min autism. Jag bodde på Bräcke i cirka ett år och sen så flyttade jag till ett nytt boende i Göteborg. Där bodde jag också i ca ett år, sen fick jag flytta igen. Den här gången flyttade jag till det boendet som jag bor på idag. Här trivs jag och personalen förstår mig. Orsaken till att jag fick flytta så många gånger var att jag har mått för dåligt för att bo kvar. Det har även förstört min tillit till människor, jag är alltid rädd för att bli lämnad.
Idag bor jag på Flickhemmet Smilla och det är ett boende som ligger i närheten av Södertälje och Gnesta, mitt ute på landet. Här har jag bott i ett år och jag ska inte flytta utan här ska jag få stanna kvar vilket känns tryggt för mig. Jag har levt med psykisk ohälsa i sju år men jag slutar aldrig att kämpa. Jag vill att man ska kunna prata om psykisk ohälsa och krossa tabun. Psykisk ohälsa är viktigt att prata om, därför jag vill dela med mig av min historia.
Ni på SHEDO gör ett jättefint jobb, ni är mina förebilder.
/Amanda
Amanda pärlar armband till förmån för SHEDO. Vill ni köpa ett armband av Amanda och på så sätt stödja SHEDO:s arbete? Armbanden kostar 50 kronor och man får själv välja hur man vill att armbanden ska se ut. Beställningar görs till ama_fred@hotmail.com