Ge en gåva Ett ögonblick av glädje – just här, just nu
Slut ögonen och föreställ dig att du står framför en dubbelsidig balkongdörr med två rektangulära fönster.
Skapa för din inre syn en bild av ljus; ljus som dansar in genom glaset; tänk dig att det kittlar dig i ögonen, bildar solskuggor på golvet runtomkring dig.
Du står vid fönstret och låter tankarna vandra; du står vid fönstret och fångar förmiddagssolen strålar; du lapar i dig ljuset även om tiden på säsongen hindrar strålarna att värma full ut. Du lapar i dig av ljuset, det räcker gott i denna stund.
Utanför fönstret tar skogen vid, ett antal stammar som trängs bland mossa och högt gräs. Strålarna fladdrar bland lövverken, får bladens fuktiga yta att skimra smått. Orange, rött, men mestadels ljusgult – tänk dig att färgerna livar upp ditt sinne.
Du ser hur brisen där ute får grenarna att svaja, för ditt inre hör du hur de rasslar, även om ljudet inte når dina öron. Det blir en tyst, vacker bild av löv som stilla singlar genom luften. Solljuset letar sig ner bland stammarna, kastar skuggor som får marken att randas; mossgröna nyanserna som ömse om ljusnar, ömse om mörknar. Din blick följer skuggornas dans, de svärtar inte ner, solen strålar får fortfarande daggens pärlor att skimra guldgult.
Du andas ut, det bildas imma på glaset, små pussar av liv på en klar yta. Du sänker din blick till verandan runt dörren, ser stentrappan som ringlar vid dess avsats. Den är kall, grå och hård. Men den ledde dig hit; upp till fönstrets ljus. Du undslipper dig en suck, fler livfyllda pussar som bildas.
En starkare vind får löven att regna; Guldklimpar som svävar fritt för att sedan landa mjukt i havet av mossa. Genom glaset hörs ett svagt fågelkvitter. Doften i rummet är unken och ljum, du suger i dig; ett sätt att möta ditt nya hem…
Ett leende letar sig över dina läppar; smilgroparna som dras upp, värmande klumpar i din mage. Du hör avlägsna röster där utanför; De vittnar om sällskap och hemtrevnad.
Du är ensam i rummet, men känner dig inte övergiven…
Om ensamhet kan vara trygg ter den sig såhär. Om ensamhet kan vara rofylld är den det i denna stund. Om ensamhet kan vara varm, känns den just på detta sätt.
Funderingarna får ditt leende att växa.
Lycklig?
Kanske?
Åtminstone glad. Åtminstone nu.
Föreställ dig hur ditt finger ritar ett ansikte i din andnings imma. Dess mungipor går uppåt, så gör också livet – just här och just nu.
Ett ögonblick av glädje. Det är fint. Det blir bra.
Försök tänk att du är på väg ur mörker, ånger och sorg.
Försök spara den här bild och låt den påminna om glädje när din smärta känns dig övermäktig.
Det kan vara vägen ut, ut ur en depression.