Flyktkänslor

Citat från en text jag skrev för flera år sedan:
”Jag flyr. Så ofta flyr jag. Desperata försök att skjuta bort det som gör så ont. Allt för att slippa känna. Kanske borde jag leva, verkligen leva, istället. Och visst skulle jag egentligen kunna stå ut, leva mig igenom känslovågen. Men jag är feg och flyr istället. Kanske lär jag mig någon gång att acceptera livet, hela livet, både det ljusa och det mörka.”

Alldeles för länge använde jag allt jag kunde för att fly från den verklighet som jag upplevde som så svår och kravfylld. Även om jag försökte tro på en framtid för mig så försvann mitt hopp gång på gång och allt som fanns kvar då var flykt. Desperata försök att försöka fly till ett ställe där jag inte längre behövde ha ansvar för mig själv, där jag kunde få vila i en kravlös värld och där andra fångade upp mig och tog hand om mig när jag inte orkade själv. Men tyvärr finns det ingen sådan plats att fly till. Man kan få vila och ta en paus, men det jobbiga försvinner inte om man inte tar itu med det på rätt sätt. Smärtan försvinner inte bara för att man inte ger den utrymme.

”Numbing the pain for a while will make it worse when you finally feel it.”

– Albus Dumbledore

När man befinner sig mitt i allt det som gör ont är det svårt att se något annat än just det. Världen blir liten, begränsad och förvrängd när man mår dåligt och då är det svårt att se något annat än sitt eget mörker. När man tvivlat på sig själv under nästan hela sitt liv så är det svårt att tro att man klarar av allt man tänker att man borde. Jag såg bara allt jag inte kunde och allt jag inte var. Nu när jag mår bättre vet jag att jag inte alls var så feg och otillräcklig som jag kände mig då. Jag gjorde så gott jag kunde med de förutsättningar jag hade just då.

Jag har fortfarande svårt för att fånga upp mina känslor och ta itu med dem i tid, men jag är mer medveten nu och istället för att försöka fly från känslorna så försöker jag förstå vad känslorna vill säga mig. Nu vet jag också att känslor inte är farliga och jag börjar bli bättre på att tillåta känslorna att finnas. Så länge har jag tvivlat på mig själv och varit min egen värsta fiende. Nu känner jag kärlek för den vilsna tjej jag var förut. Och när jag nu har mer av det som är bra är det lättare att acceptera hela livet, både det ljusa och det mörka.

/Jenny Wikner