Ge en gåva Jag ser mig själv som återhämtad, men ibland knackar de destruktiva tankarna på dörren. Ibland är dörren helt stängd, och ibland står den på glänt. Det beror både på vilket sammanhang jag befinner mig i och på min dagsform. När dörren är på glänt kan de destruktiva tankarna göra sig påminda, och jag börjar tvivla på om jag verkligen är återhämtad. Om jag var helt återhämtad, varför skulle jag då tänka så här? Så kan väl inte en ”frisk” person tänka?
När jag befinner mig på en annan plats försöker jag påminna mig själv om att de destruktiva strategierna länge varit min trygghet, min snuttefilt, och att det inte är konstigt att de dyker upp på sämre dagar. Jag får också påminna mig om att de faktiskt inte är lika högljudda som förut, och viktigast av allt – att jag inte tror blint på vad de försöker säga till mig, eller agerar på dem. Istället observerar jag dem och låter de sakta men säkert försvinna i mitt medvetande. Jag har kommit längre än vad jag någonsin trodde och tillfällena där dörren står på glänt blir allt färre.
//A