Ge en gåva Detta är ett ganska mjukt inlägg och jag hoppas att det räcker trots att det kanske inte är livsomvälvande.
Men här är jag nu.
I en återhämtning där jag får hjälp av en positivt ankare i mitt liv.
Och att detta är kanske det mest enkla, samtidigt det allra mest givande i ens kamp med psykisk ohälsa.
Att bli upplyft när man verkligen känner sig så himla låg, förintad, ensam och kanske till och med förtvivlad på sin väg med sin psykiska ohälsa.
Aldrig ska du sluta tro, hoppas och kämpa.
Även när det känns bottenlöst.
För du kan alltid ta dig till toppen.
Hur utmanade nuet än känns, så kommer det finnas en dag där du faktiskt hyllar livet och vad du har klarat dig igenom.
Om det är genom mer naturvistelse, vänner som förstår dig eller att du aldrig gav upp hur tufft det än kändes. Kanske en utbildning du kommer in på? Vad det än är så sikta mot det du innerst inne vill och behöver. Det kan även vara att fokusera på en hälsosammare livsstil!
Så kommer du att få ett bättre liv.
Kanske inte imorgon.
Men om ett tag.
Det kan vara om en månad.
Med tålamod.
Att med välvilja, kraft och mod så kommer du dit till slut.
Morgondagen som kanske kan känns mildare.
Du har alltid en ny chans imorgon, glöm aldrig det när du tappar hoppet.
Kanske är det om ett år som du verkligen landar mer i dig själv, och du känner dig stabil.
Vad som än är menat för dig, kommer komma till dig. Det är aldrig över.
Alla förtjänar kärlek och ett bra liv.
Du är inte exkluderad ifrån det.
Aldrig.
Tro inget annat än att du finner ditt lyckliga slut. Hur det än må se ut.
För alla är fina inuti, någonstans finns ljus, och om ljuset inte syns just nu så kommer ljuset att komma senare.
Det finns också alltid ljus i mörkret.
Även om det är ett värmeljus, ljusglimtar eller en väntan på en kommande soluppgång.
Så är det alltid något att hålla fast vid.
Ge inte upp!
Livet var inte skapt för att kännas enkelt. Speciellt inte för känsliga själar.
De som levt igenom mer, vi vet om att det kan kännas orättvist.
Livsomvälvande.
Att det känns nästan som ett maraton att ta sig igenom en dag.
Men det kommer inte vara så för alltid.
Tro på dig själv.
Älska dig själv.
Så gott det går just nu.
Börja med småsteg.
Testa rita en teckning.
Trots att den inte blir perfekt.
Du behöver inte ha perfektion.
Kom ihåg att du duger precis som du är.
Små steg mot ett bättre liv.
Och du är alltid älskad fast det kanske inte känns så. Du kanske tänker att du är ensam. Men det är du aldrig.
Vi alla känner oss nere ibland.
Och det finns många som går igenom depressioner, självskadebeteende och olika former av ångestproblematiker.
Det finns de som också känner mer som dig, men livet är påfrestande för många.
Och det är inte för att förminska ditt lidande.
Det är för att du ska veta att du aldrig kämpar ensam.
Fler är med dig på din resan.
Vi är starkast tillsammans.
All kärlek.
//Marielle Back