Ge en gåva Det sägs att man inte kan lära gamla hundar sitta. Ett talesätt för att man inte kan ändra en hunds beteende om det pågått i flera år men det tror inte jag på. Har du hört talas om Pavlovs hundar? Om du inte har det så ska jag ge en kort beskrivning. Pavlov var en pionjär inom psykologin, framförallt inom behaviorismen. Han använde sig av hundar i sina experiment för att forska om bland annat betingad reflex. Detta innebar att han använde en ringklocka när det var dags för hundarna att få mat. Hundarna började dregla när de förstod att de skulle få mat och efter att ha fortsatt denna procedur under en lång tid så började hundarna dreggla redan när de såg klockan. För tillslut så kopplade hundarna ihop klockan med matdags. Vi använder även denna typ av inlärning för husdjur idag. Positiv förstärkning exempelvis när vi ger beröm i form av lek eller godis när hundarna gör något bra för att de ska fortsätta med det positiva beteendet. Eller negativ förstärkning som att höja rösten när de gjort något fel för att de ska sluta med det beteendet.
Detta är något som jag brukar använda lite som förklaring till vad som händer i kroppen när du får en. Du lär in dig ett beteende med hjälp av positiv och negativ förstärkning. I början när jag började utveckla en ätstörning så använde jag exempelvis negativ förstärkning när jag åt något som ansågs som “onyttigt” genom att straffa mig själv med att kompensera eller läsa på medier om allt “negativt” som händer i kroppen när du äter dessa saker (inte för att det alltid fanns någon sanning i det). Samma sak gjorde jag med positiv förstärkning, jag sög åt mig all beröm jag fick från vänner och bekanta när de berömde mig för hur nyttig jag var, hurtig eller duktig för att jag var så “hälsosam”. Jag straffade mig själv med dåligt samvete och skuldkänslor om jag åt onyttigt eller missade ett träningspass. Detta gjorde kroppen sakta men säkert automatiskt började starta dessa responser som ångest, dåligt samvete och skam när jag åt eller inte kompenserade. Även positiva förstärkningar som adrenalinkick, stolthet och ångestdämpning tränades in när jag hoppade över måltider, svalt eller utsatte kroppen för hård påfrestning, precis som Pavlovs hundar. Tillslut behövdes inte längre ett aktivt tankesätt för att sätta igång skuldkänslorna, de var redan inlärda. Jag hade lärt min kropp och min hjärna hur den skulle känna och agera när jag åt och även hur det skulle kännas när jag inte åt eller när jag kompenserade för att göra ätstörningen nöjd. Precis som vilket inlärt beteende som helst så kan vi inte bara bryta det utan det kräver kontinuerlig träning för att bryta ett mönster och ett beteende. Många gånger har jag önskat att jag hade en reset- knapp för min hjärna men tyvärr har jag inte det. Istället fick jag börja träna om mitt beteende genom att ge positiv förstärkning när jag åt och tog hand om mig själv, hitta saker som stärkte detta beteende som beröm från familj och vänner eller läsa om allt bra som maten gör för kroppen. Det tar tid att lära om ett beteende speciellt när det sitter så inprintad i dig men det går ! Du måste vara envis, använda alla medel som förstärker det positiva beteendet och ha tålamod men tillslut så kommer det nya inlärda beteendet att också komma automatiskt och när du väl är då är det bara att köra på.
Det sägs att man inte kan lära gamla hundar sitta men jag tror att man kan ändra alla djurs och alla människors beteende men det kräver, tålamod, tid och vilja.
//Frida