Ge en gåva Varje snöflinga är unikt skapad
Det är det som är vackert med oss iskristaller
Jag är trygg i mig själv
När jag sakta mot jorden faller
På torget därnere hänger snöflingor av metall
Vackert blinkande och alla är de lika som bär
Folk knäpper exalterat kort
Jag börjar önska att jag också hade fått se ut sådär
Jag vill så gärna bli älskad, men ger snart upp
Kan jag inte bara få smälta bort och dö?
Jag slutar värja mig från hårda klackar
Men så plötsligt ropar någon glatt ”det är snö!”
En man med slitna sommarskor far fram
Kramar med varma händer ihop oss som fallit ner
Där på trottoaren blir vi hans älskade snölykta
”Nu blev det jul ändå”, viskar han med tårfyllda ögon och ler
/ Mikaela Ryan