Ge en gåva Det är inte alltid lätt när jag allt det där har sett. Som ringar på vatten kommer återigen kylan under natten. Vargtimmen håller mig vaken och jag kan inte släppa saken. Lakanet i siden ligger löst över den inre striden. Tankarna vandrar fram och tillbaka, i huset gamla trappa börjar de knaka. Små tassande fötter bestående av mina blodsrötter. Så har oron väckt även henne. Inget blåser bara förbi, för alltid kommer det vara vi. I bröstkorgen river sorgen. Tänker att jag kommer förlora allt tills jag ser hennes gestalt. En mjuk silhuett som gör världen komplett. Sängen blir snart trygg och varm och jag får sova mot mammas arm.
//Disa