”När vår dotter blev riktigt dålig kände vi oss mycket ensamma, jag och min man. Vi gick med i en anhörigförening, men redan vid det första mötet där insåg vi att vår dotter var den enda som skadade sig i tillägg till ätstörningarna och vi kände att ingen riktigt kunde ge oss det stöd vi sökte. Inom vården var det också svårt att få stöd, det var snarare så att vi blev tyst anklagade för att givit vår dotter en känslokall uppväxt. Varför skulle hon annars må så dåligt resonerade de.

Först när vi lärde känna föräldrarna till ett par av de andra inlagda flickorna kände vi att vi inte var ensamma. Och vilka underbara, engagerade föräldrar! Kärleken till deras ungdomar och omsorgen om dem gick inte att missta sig på. Vi pratade och pratade, höll kontakten och bjöd hem varandra. Så skönt det var för oss att förstå att det inte var OSS det varit fel på!”

Alla som mår dåligt har inte närstående som stöttar, ställer upp och kämpar för dem. Relationerna inom familjen kan bli svåra och negativt laddade när en familjemedlem kämpar mot en ätstörning eller ett självskadebeteende. Det kan ofta leda till bråk och diskussioner; närstående kämpar för att överlista sjukdomen samtidigt som sjukdomen kämpar för att överlista alla som försöker hjälpa. Det är vanligt att känslor av hopplöshet, sorg, ilska, utmattning och skuld växer och smittar av sig på resten av familjen. Livet som närstående är en ständig balansgång, där en måste gå ensam utan stöd, med en ständig skräck för att trampa snett.

I SHEDO ser vi anhöriga, närstående och vänner som ovärderliga; även det stöd, den förståelse och den kunskap som anhörig kan ge varandra. Många som står nära en person drabbad av självskadebeteende och psykisk ohälsa uttrycker ett behov av stöd. Detta oavsett vilken relation de har till den som är drabbad. Kom ihåg att du är viktig och kan behöva stöd för att själv orka.

För att möta detta behov har vi tagit fram ett upplägg för samtalsgrupper, SHEDO:s anhörigutbildning; Att vara anhörig till en person som är drabbad av självskadebeteende. Den innehåller faktadelar om självskadebeteende, hjälpsamt bemötande samt andra teman. Dess viktigaste syfte är att ge möjlighet att träffa andra i liknande situationer och möjliggöra ett erfarenhetsutbyte.

Det finns lite olika vägar för att gå utbildningen. Vår förhoppning är att alla anhöriga som vill ha stöd ska bli erbjudna det.

  • Via psykiatrimottagning. Fråga om de erbjuder anhörigstöd. Det finns två former av anhörigutbildningar inom psykiatrin idag, antingen
  • Familjeband (DBT-inriktad) eller SHEDO:s utbildning. Om de inte har något stöd så kan du tipsa om att vi har en utbildning som är lätt att implementera hos dem om de kontaktar anhorigprojektet@shedo.se.
  • Anhörigkonsulenter ska finnas i alla kommuner. I deras uppgifter ingår att jobba med anhöriga till personer som är långvarigt sjuka eller har funktionsnedsättning. Fråga om de kan erbjuda dig stöd.
  • Studieförbundet Sensus håller på vissa orter SHEDO:s anhörigutbildning. Finns de inte i dagsläget startar studiecirklar när tillräckligt många visar intresse. På deras hemsida www.sensus.se kan du söka på anhörig eller självskadebeteende för att se var närmaste utbildning finns. Du kan också ta kontakt med ditt närmaste Sensus-kontor.
  • Maila till anhorigprojektet@shedo.se så kan vi hjälpa dig.

Du kan också få stöd i vår stödchatt Självskadechatten, maila vår jourmail, gå med i vår Facebookgrupp för närstående samt ta del av anhörigas berättelser i vår intervjubok Ibland finns det inga enkla svar.

Du är aldrig ensam!

Tips till dig som är anhörig till någon med ett självskadebeteende

  • Ignorera eller avfärda inte din oro.
  • Lär dig mer om självskadebeteende.
  • Försök att hantera dina egna känslor. Detta kommer att hjälpa dig att närma dig personen på ett lugnt sätt.
  • Få inte panik eller dra förhastade slutsatser om varför personen skadar sig själv. Förutsätt inte att du vet orsaken – fråga istället vilka känslor personen har som leder till att hen skadar sig själv.
  • Uppmuntra personen att söka hjälp: att få hjälp tidigare kan innebära att underliggande problem kan upptäckas, och att personen kan få lämpligt stöd.
  • Tänk dig in i att personens självskadebeteende skulle kunna vara en av de enda verktyg personen har för att stå ut, och att du ber dem att sluta skada sig själv kan vara mycket skrämmande.
  • Ställ inte ultimatum, och försök inte tvinga personen att sluta: det kommer sannolikt att göra saker värre.
  • Försök och vara så öppen med personen som möjligt: Om du behöver berätta för någon annan om den drabbades mående så försök tala med den drabbade om detta först.
  • Tänk på dig själv: fundera på om du behöver få råd och stöd för din egen del för att orka stötta.

Dessa råd finns även att ladda ner här (PDF).

Se även våra tips kring bemötande och förhållningssätt här (PDF).

Ge en gåva Beställ material Bli medlem