Ge en gåva Jag som skriver det här inlägget heter Erika Dittmer och jag föddes i Stockholm i början av 70-talet. Stockholm var mindre då och jag, precis som många av mina kompisar, fick klara oss på egen hand ganska tidigt. Jag minns till exempel hur jag, utan föräldrar, åkte buss på kvällen genom hela Stockholm för att komma till min pianolektion. Jag började med det när var 6 år, något jag inte ens skulle låta min 10-åring göra ensam idag.
Till skillnad från många av mina kompisar hade jag det tufft hemma. Bråk, sexuell gränslöshet, psykologisk utfrysning och alkoholmissbruk var min vardag. Jag trodde länge att det var något jag behövde gömma. Stuva undan. Skämmas för. Jag skapade en fasad av den perfekta, moraliskt onåbara, högpresterande och alltid glada Erika. Och den Erika höll jag fast vid för glatta livet. Länge höll jag i den fasaden. I dryga 30 år, faktiskt. Under fasaden kokade en ångest och självhat som jag sökte dämpa genom självskadebeteende och en ät- och kroppsstörning som styrde mitt liv med järnhand. Ingen visste om det. Länge trodde jag att jag enbart var fåfäng och kunde jag bara få fåfängan under kontroll skulle resten lösa sig.
När insikten kom att det kanske inte enbart handlade om fåfänga och att det kanske fanns hjälp att få var jag som sagt över 30 år. Sedan tog det ytterligare några år innan jag sökte – och fick – hjälp och ytterligare några år innan jag kände att jag inte var slav under mina självskadebeteenden.
Om detta har jag skrivit i en bok, en självbiografi som heter ”Kameleontflickan”. Den finns även på engelska, det är jag som har gjort den engelska översättningen eftersom jag är tvåspråkig. På engelska heter boken ”Butterfly”.
Förutom att skriva jobbar jag som sångerska och skådespelerska. Men mitt absolut största och stoltaste uppdrag är som mamma till mina två döttrar. Att vara mamma är en gåva jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat drömma om då, när det var som mörkast. De är ett bevis för att det går att lära gamla hundar sitta och kan jag, kan du. Eller någon i din närhet som mår dåligt.
Sedan en tid tillbaka är jag också en av SHEDO:s föreläsare och bloggare vilket jag är stolt över.
