Ge en gåva Det är ganska allmänt känt att olika personer behöver olika insatser för att ta sig ur en depression. Alla är olika och så är även behovet av hjälp och stöd. Men hur många har tänkt över hur en och samma person kan behöva helt olika insatser vid olika tillfällen? Det här blev så tydligt för mig när jag försökte skriva ett inlägg om hur jag har tagit mig ur depressionerna. Det blev omöjligt att peka på en enstaka faktor. Så jag tänkte dela med mig av några av mina tillfrisknande-erfarenheter.
Kris: Den gången kom depressionen snabbt som en krisreaktion på en omvälvande livshändelse. Då var det medicinering som gällde och en sjukskrivning. När den akuta fasen var över fick jag gå i samtal för att bearbeta den specifika händelsen.
Stressrelaterad ohälsa: Den här depressionen var resultatet av långvarig stress och en arbetssituation som hade blivit helt ohållbar med konflikter. Då behövde jag prata och prata och prata om situationen, och utforska bakomliggande orsaker och möjligheter till lösningar. Jag medicinerade under flera månader av detta som jag kallar för konfliktåret, men det gav inget direkt resultat så jag valde att avsluta medicineringen. Jag behövde göra en livsstilsförändring. Efter många om och men insåg jag att enda vägen ut var genom att lämna situationen. Jag sade upp mig. Att ta det beslutet var förknippat med så mycket ångest, men idag inser jag att det var det bästa jag någonsin har gjort för min hälsa.
Och så den gången som inte går att förklara: För visst har många upplevt depressioner utan att kunna relatera dem till något särskilt? Den gången jag tänker på här blev jag riktigt dålig och då var det inläggning på psykiatrisk avdelning som gällde. Då behövde jag ständigt närvarande personal, täta uppföljningar med läkare och rutiner. Jag behövde någon som talade om för mig när det var dags att äta, att sova, att inte sova och försöka lämna sängen. Någon som såg till att ta mediciner, men inte för många mediciner. Det handlade verkligen om att få de mest basala och vardagliga sysslorna att fungera, eftersom jag inte orkade av att göra det på egen hand.
Förebyggande arbete: Ibland drabbas en av en depression och ibland av flera. Ibland är den kortvarig och ibland långvarig. Ibland kommer den smygande och ibland över en natt, bokstavligen alltså för att mina plötsliga depressioner verkar komma under natten när jag sover. Vissa människor har en medfödd sårbarhet som gör det lättare att insjukna, och andra har gått igenom så mycket att den sårbarheten har utvecklats ändå. Vissa har sjukdomar som medför återkommande depressioner. Även om det inte går att säga när en depression kan dyka upp, kan en genom att lära känna sina signaler agera tidigt för att inte depressionen ska blomma ut helt.
Detta kräver såklart gediget arbete och att träffa motiverad vårdpersonal som ser vikten av förebyggande arbete. Jag är helt säker på att det är det arbetet som gör att jag mår bättre idag: att jag är mer medveten om mina behov, begränsningar, styrkor, sårbarhetsfaktorer, samt att jag har vågat bearbeta delar av min uppväxt. Min terapeut brukar påminna mig om att det viktigaste i det här arbetet är att vara snäll och omhändertagande mot sig själv. Det budskapet vill jag skicka vidare till alla er som läser – så snällhet, självomhändertagande och väldigt mycket tålamod för att det är svåra grejer vi brottas med och det är okej att ge sig själv tid för återhämtning.
/Shaha