Ge en gåva Den kommer smygande som en varm tung känsla i bröstet… ångest. Ibland vet jag varför och ibland kommer ångesten utan förvarning. Då blir den kraftigare mera som panikångest. Jag blir varm i kroppen, känner ett tryck över bröstet och får kalla händer. Jag brukar beskriva känslan i bröstet som en stor, tung och brinnande tegelsten. När de är som värst susar de i öronen och jag försvinner lite från tid och rum. Benen skakar och hjärtat rusar. Jag minns oftast inte riktigt de som sagts eller gjort när ångesten är som kraftigt. De är obehagligt men inte farligt, inte farligt men när ångesten är som starkast känns den farligt och hotfull och jag vill bara bort ifrån allt. Bort från platsen jag befinner mig på men kroppen lyder inte hjärnan som säger fly och jag blir kvar där jag är i ångesten. Det är utmattade med ångest och när de släppt i huvud och bröstet behöver jag oftast vila eller ta de lugnt en stund.
Att jobba med att vara kvar i känslan och acceptera ångesten tar tid och kräver övning, mycket övning. Jag har jobbat många år och är idag inte rädd för ångesten utan kan för de mesta hantera den. Ändå om jag fortfarande blir överrumplad av ångesten ibland.
Ett annat steg för mig har varit att be om hjälp och tala om vad jag behöver när ångesten är som starkast. De har varit en tuffare utmaning, då jag inte är van att få hjälp eller uttrycka min önskan. Att inte gå undan när ångesten kommer utan att be om en kram eller att någon stannar kvar och pratar en stund. De är något jag tränar på hela tiden, svårt men hjälpsamt.
Mindfulness, andra avslappningsövningar och promenader i naturen har hjälpt mig bearbeta min ångest.
/Veronica