Ge en gåva Det finns sex huvudsakliga typer av ätstörningar. Det förekommer att de olika diagnoserna övergår i varandra under sjukdomsperioden eller att den drabbade har en blandning av flera diagnoser.
Anorexia nervosa
Anorexia nervosa kännetecknas av självsvält, i kombination med en rädsla för viktuppgång. Den drabbade har oftast en mycket förvrängd kroppsbild och upplever att kroppsstorleken är större än vad den egentligen är. Ibland förekommer kompensatoriskt beteende, överdriven eller tvångsmässig motion. Anorexia är den minst vanliga av alla ätstörningar, men har den högsta dödligheten av alla psykiska sjukdomar.
Bulimi nervosa
Bulimi nervosa innebär upprepade episoder av hetsätning, vilket betyder att den drabbade äter stora mängder mat under kort tid. Hetsätandet följs sedan av kompensatoriska beteenden. Dessa beteenden är oftast mycket påfrestande för den drabbade, som upplever att situationen ligger utanför den egna kontrollen. Beteendet är därför ofta förknippat med intensiva känslor av skam och skuld.
Hetsätningsstörning
Hetsätningsstörning, även kallat binge eating disorder (BED), kännetecknas likt bulimi av upprepade episoder av hetsätning. Skillnaden mellan dessa diagnoser är att inget kompensatoriskt beteende förekommer vid hetsätningsstörning. Hetsätningsstörning är den vanligaste ätstörningsdiagnosen.
Undvikande/restriktiv ätstörning
Undvikande/restriktiv ätstörning, också kallat avoidant/restrictive food intake disorder (ARFID) eller selektiv ätstörning, innebär ett långvarigt begränsat ätande som medför näringsbrist och/eller viktnedgång. Den som är drabbad kan uppleva ett ihållande ointresse för mat, uppleva sensoriskt obehag av matens egenskaper och utseende eller rädsla för negativa konsekvenser i samband med matintag som exempelvis kvävningar, kräkningar eller diarré. Till skillnad från andra ätstörningsdiagnoser ingår inte kroppsfixering i denna diagnos. Ätstörningen påverkar ofta den psykosociala funktionen negativt. Restriktiv ätstörning är vanligt förekommande bland personer som har en autismspektrumdiagnos.
Andra specificerade ätstörningar eller födorelaterade syndrom
Andra specificerade ätstörningar eller födorelaterade syndrom, omfattar fem ätstörningar:
- Atypisk anorexia nervosa, där den drabbade uppfyller kriterierna för anorexia nervosa men vars vikt befinner sig inom ett normalintervall trots betydande viktnedgång.
- Bulimi nervosa med låg frekvens och/eller begränsad varaktighet, där hetsätning och kompensation förekommer mer sällan än vid diagnosen bulimi nervosa.
- Hetsätningsstörning med låg frekvens och/eller begränsad varaktighet, där hetsätning förekommer mer sällan än vid diagnosen hetsätningsstörning.
- Självrensning, där den drabbade är normalviktig och regelbundet kompenserar efter endast lite mat.
- Nattätningssyndrom, vilket innebär upprepade episoder av nattligt ätande.
Utöver ovanstående finns en ätstörning vid namn diabulimi, även kallat insulinbantning, som främst drabbar personer med typ-1 diabetes. Liksom andra ätstörningar kännetecknas diabulimi av stränga och dömande tankar kring mat, ätande och den egna kroppen. Diabulimi tar sig uttryck i att den drabbade minskar eller upphör med att ta sitt insulin för att gå ned i vikt. När kroppen inte får tillräckligt med insulin börjar den i stället förbränna fett och muskler. Detta kan skapa ett livshotande tillstånd i form av ketoacidos, hjärtfel, blindhet och död.
För den som aldrig har haft en ätstörning kan nyinsjuknande i diabetes vara en riskfaktor för att drabbas. Eftersom ätstörningar ofta utvecklas över tid är det viktigt att vara observant på symtom. Varningssignalerna omfattar:
- Snabb viktminskning trots normalt födointag
- Fysisk utmattning
- Ökad aptit
- Förändringar i stämningsläget, så som nedstämdhet eller aggressivitet
- Koncentrationssvårigheter
- Högt HbA1-c (långtidssocker)
Ospecificerade ätstörningar eller födorelaterade syndrom
Ospecificerade ätstörningar eller födorelaterade syndrom, tidigare kallat ätstörningar utan närmare specifikation (UNS), omfattar ospecificerade ätstörningar som innebär allvarliga problem kopplade till mat, ätande och den egna kroppen. Diagnosen används när symtomen inte riktigt passar kriterierna för någon av ovanstående ätstörningar, men ändå allvarligt stör personens vardagliga liv med påverkan på exempelvis psykisk och fysisk hälsa, arbete, studier eller i relationer. Exempel på ospecificerad ätstörningar är ortorexi och diabulimi.
En vanlig missuppfattning är att den som lider av en ospecificerad eller specificerad ätstörning har en lindrig ätstörning i jämförelse med till exempel anorexia nervosa eller bulimi nervosa. En annan missuppfattning är att dessa förekommer mer sällan, men forskning har visat att dessa övriga ätstörningar är betydligt vanligare än både anorexia nervosa och bulimi nervosa.