Ge en gåva Ätstörningar är en sjukdom som är omringad av många myter och fördomar. Dessa påverkar både den som är drabbad och personerna runtomkring. Några vanligt förekommande myter är:
”Det är familjens fel”
Ingen bär skulden till att någon annan insjuknar i en ätstörning. Ätstörningar är komplexa och orsakas av samverkande biologiska, sociala och psykologiska faktorer.
”Det är bara en fas”
Ett ätstört beteendemönster kan snabbt förvärras om den som är drabbad inte får hjälp. Tidig upptäckt och behandling ökar prognosen att tillfriskna.
”Ätstörningar är ett sätt att söka uppmärksamhet”
Ätstörningar är inte ett försök att få uppmärksamhet från omgivningen, utan ett uttryck för ett starkt psykiskt lidande. Faktum är att de allra flesta som är drabbade gör stora ansträngningar för att dölja sin ätstörning från omgivningen, vilket också försvårar möjligheten att få hjälp. Likt andra former av självdestruktiva beteenden kan ätstörningar dock fylla en kommunikativ funktion, och vara ett sätt att förmedla en djup känslomässig smärta när en saknar andra verktyg för att beskriva hur en mår.
”Det finns inget som heter för mycket träning”
Att träna för mycket är inte bra, varken ur ett fysiskt eller känslomässigt perspektiv. Överträning kan orsaka allvarliga hälsoproblem som osteoporos (benskörhet), hjärtproblem samt permanenta skador på leder och senor. Det kan dessutom leda till starka skam- och skuldkänslor när träningsmål inte uppfylls, eller när den drabbade är oförmögen att träna.