Ett nytt tankesätt

Sedan sommaren i fjol så har min livsgnista och kämpaglöd tynat bort mer och mer och ersatts av uppgivenhet och förtvivlan. Jag kände mig så ensam, vilsen och förvirrad i livet. Efter flera månader på en psykiatrisk avdelning så kom till slut någon som kunde nå in till den riktiga Jenny och som blåste liv i den delen av mig som faktiskt ville kämpa för att må bättre.

Efter det första riktiga samtalet som jag fick ha med personen som nådde in i mig så kunde jag äntligen se vad jag kunde göra för att komma framåt och uppnå det jag ville. Jag behöver tro på mig själv, tro att jag kan klara av det jag vill! Jag behöver vara snällare mot mig själv, belöna mig själv och motivera mig själv. Men samtidigt måste jag också våga och försöka ta små steg i taget utanför det som känns tryggt. Sedan är det viktigt att jag belönar mig själv efteråt när jag har klarat av något som kändes svårt.

Just då, i min förtvivlan efter alldeles för lång tid av uppgivenhet, så fick jag en strategi som jag faktiskt trodde på! Jag fick känna saker som jag hade glömt bort att jag kunde känna: lättnad, hopp och motivation! Det var så främmande och jag blev nästan rädd för känslorna till en början, men när jag tillät mig att verkligen känna de positiva känslorna som kom så var det en enorm lättnad! Jag insåg på riktigt att jag behövde tänka mer positivt och få in ett mer positivt tankesätt i mitt liv. Det sker inte från en dag till en annan, särskilt inte när man har tänkt negativt i årtionden. Tips som jag fick för att få in ett mer positivt tankesätt i mitt liv var bland annat: att skriva positiva tankar, känslor, påståenden och liknande på lappar på väggarna, på spegeln m.m. Det är också bra att se sig själv i spegeln, verkligen titta in i sina egna ögon, och säga positiva saker till sig själv. Till en början kommer det med största sannolikhet bara att kännas fånigt och svårt, men att repetera positiva påståenden till sig själv gör successivt att man börjar tro mer och mer på det.

En annan viktig sak att komma ihåg, och framför allt att tillåta sig, är att verkligen tänka och känna positivt, att tillåta de känslorna att ta plats i sitt liv. När man är van att tänka och känna negativt så blir det på sätt och vis en trygghet, ett sätt som känns välbekant och säkert. Det positiva kan kännas främmande, osäkert och lite farligt. Men det positiva är inte farligt – det är bra. Låt det friska ta över mer och mer och ersätta det negativa successivt. Jag kom på att jag verkligen måste förändra mitt automatiskt negativa tankesätt som jag har haft alldeles för länge! Jag fokuserar lätt direkt på det negativa och letar t.o.m. efter något negativt när det egentligen är bra. Just för att jag är så van vid det och för att det har blivit min trygghet. Men nu vill jag våga göra annorlunda! Jag ska våga tänka positivt och ta vara på det som är positivt, omfamna det positiva och ifrågasätta det negativa – istället för tvärtom.

Redan efter mitt första samtal med personen som nådde in i mig med hopp och positiva tankar så sa andra att de såg ett ljus i mina ögon som inte fanns där förut. Även om jag själv inte kunde se ljuset i mina ögon så kände jag mig faktiskt annorlunda. Jag hade hittat hoppet och tron och viljan igen! Men jag var och är fortfarande rädd för att anses vara för frisk för att få hjälp! Och jag är också rädd att det sjuka och destruktiva kommer att hitta ett sätt att ta kontrollen igen, för självklart protesterar de självdestruktiva tankarna och kommer att försöka ta över allt vad de kan nu när jag försöker att lämna dem! Men jag vill ju bli ”frisk”! Jag vill bli stark, självmedveten och motiverande! Jag vill tro på mig själv – tro att jag klarar av det jag verkligen vill. Nu när jag faktiskt tror att det går att må bättre så blir jag inte lika rädd för det där ljuset i mina ögon, för det är det som kan hjälpa mig som mest – ljuset och hoppet inom mig.

Jag tror på det här! Jag tror på att jag kan klara av det här – en dag i taget, men med siktet inställt åt rätt håll. Jag vill må bra! Jag vill bli ”frisk”! Jag vill klara av att motivera och hjälpa andra! Vägen dit är lång och svår, men det kommer att vara värt det! Och det kommer att gå – en dag i taget! Vägen kommer inte att vara spikrak och perfekt, det går inte. Men så länge jag fortsätter att försöka, fortsätter att tro och fortsätter att gå mot rätt håll så kommer det att gå! Jag tror på mig själv!

/Jenny, SHEDO-skribent

min positiva vägg

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 3 =