Att våga söka hjälp och stöd

Ett liv med ätstörningar kan se så olika ut. Vi kan leva i ensamhet där ingen annan vet om vår smärta, panik, ångest. Kanske vet vi inte ens själv hur vi mår? Det kan se olika ut men en sak har vi gemensamt – vi är värda att få hjälp.

 

Att söka hjälp är inte alltid lätt. Det kan finnas tusen känslor kring detta. Mår jag tillräckligt dåligt? Är jag verkligen sjuk? Kommer någon vilja hjälpa mig? Finns det hjälp? Vart ska jag vända mig? Vågar jag? Vill jag? Det är okej att vara rädd, att tvivla. Men det är värt det, att söka stödet. Att få hjälp med att ta sig ur mörkret och ätstörningens klor. För det går. Ibland är vården inte som vi önskar, men det finns bra hjälp att få. Ibland behöver en leta i hundra år, kriga och slåss. Och vem orkar det egentligen? Kanske ingen, men ibland måste vi i alla fall. För att överleva och få tillbaka våra liv.

 

Jag har varit en av dem som läkarna inte har tagit på allvar. Jag har under många år haft svårt att få hjälp både inom öppenvård, dagvård och slutenvård. Jag har blivit nekad, utslängd, runt skickad. Och det har gjort ont. Ibland har jag velat dö för att jag inte har orkat med vården. Jag vet inte hur många tårar jag har gråtit när jag har mött läkare på sjukhuset som har skickat hem mig när jag precis har orkat berätta att jag knappt ätit något på flera veckor. Hur vi än blir behandlade i vården så är det alltid värt att fortsätta kriga. För en vacker dag, då kommer du att hitta rätt. Du kommer få en psykolog, läkare eller någon annan vårdpersonal som bryr sig på riktigt. Som förstår dig. Som kämpar. Vägen dit kan vara lång, ibland inte, men oavsett så kommer det vara värt att kämpa för att ta sig dit. Det är alltid värt att söka hjälp när en inte mår bra.

 

Mår jag tillräckligt dåligt?
Ja. Det är ingen tävling i vem som mår sämst. Om du inte mår bra eller har självdestruktiva beteendet så är det bra och viktigt att söka hjälp.

Kommer någon vilja hjälpa mig?
Ja. Det finns många som jobbar med just ditt problem, som har utbildning och som vill hjälpa just dig.Det är inte alltid lätt att hitta hjälpen, men den finns.

Vågar jag?
Ja. Det är mer läskigt att må dåligt, jag lovar. Innerst inne så vill du, för även om det kanske inte alltid känns så, så vill ingen må dåligt.

 

Kom ihåg: Du vågar. Det finns hjälp att få. Det kommer vara värt det. Du kommer kunna återhämta dig. Ingen är värd att må dåligt.

/Jessica

4 Kommentarer
  1. Fatema
    Fatema says:

    Fint skrivet
    Jag är rädd inför en stor förändring, att imorgon eller om en vecka,månad,år kommer jag se normal viktig ut. Men det är vad som är hälsosamt eller hur? Samtidigt som jag är väldigt rädd och orolig av att se ut så ? Jag har alltid tyckt om att vara skinny som modeller, men jag har misslyckats, för att jag är inte i närheten av modeller idag, utan jag är bara skinn och ben, ser trött ut, blek, ser inte så frisk ut som jag tänkte jag skulle se ut, och varför behöver jag se ut så här? För att jag velat bli smal, men inte så illa smal som jag är nu? Jag har tappat kontrollen, börjar bli styrd av min ätstörning, jag blev som en slav till den.

    Jag mår dåligt dagligen över hur jag lever,är och ser ut. Jag vill bli frisk, vill bli lycklig igen,vill blo den jag var fyra år sen..men jag vill aldrig se normal viktig ut, jag vill inte. Det är min räddsla, det är min största räddsla, att gå upp i vikt.

  2. Sandra
    Sandra says:

    Hur vården behandlar sjuka människor är skrämmande. Det känns som att ju större behov av vård man är i, desto mindre hjälp får man. Det är sorgligt.

  3. Fredrik
    Fredrik says:

    Det är ju ständigt en kamp där människor som faktiskt mår riktigt dåligt har ännu svårare att väl orka ta sig till vården. Ett helt bakvänt system!

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 − fem =