Självdestruktiva beteenden i media

Orsaken till självskadebeteende och ätstörningar ligger alltid djupare än påverkan från media. Men det sätt som det psykiska lidandet tar sig uttryck påverkas av vår omgivning, och denna form av beteende riskerar att förvärras av bl.a. medierapportering. Att självskadebeteende ökat under de senaste decennierna kan delvis förklaras med att människor i högre grad låtit sitt lidande ta sig just denna slags uttryck, vilket till viss del kan bero på de belagda ”smittoeffekter” som bevisats kopplade till symptomen.

Media är idag ett viktigt redskap för den som vill nå ut med information, men det är viktigt att informationen kommer ut på ett bra sätt. Ett bra skrivet reportage eller blogginlägg kan hjälpa många.

När det kommer till självskadebeteende och ätstörningar är det viktigt att veta att vissa typer av information kan trigga igång negativa känslor och beteende. Att skriva eller prata om en ätstörning och fokusera på till exempel individens vikt, kaloriintag, berätta om metoder i ätstörningen eller använda sig av bilder på avmagrade kroppar kan vara triggande och skapa en så kallad smittoeffekt. En person kan vara i riskzonen och kanske redan ha en osund syn på mat eller träning. En bild på en avmagrad kropp eller att få höra hur ”lite” en annan person väger kan vara det som får en att trilla över kanten.

Självskadebeteende fungerar nästan likadant. Att se bilder på självskador eller få höra hur någon skadat sig eller vilka redskap en person använt för att skada sig kan trigga igång negativa tankar, känslor och beteende. Bilder på t.ex. avmagrade kroppar eller skador kan ibland användas som skrämseltaktik, men det finns en risk att dessa skapar en form av smittoeffekt och triggers. En vanligt förekommande tanke är att det idag redan finns så mycket triggande material på Internet, men detta är dock ingen ursäkt till att fylla på med mer.

Tips till dig som ska skriva om självdestruktiva beteenden:

  • Kom ihåg att det är viktigt att fokusera på det positiva. Exempelvis friskfaktorer och vändpunkter som fått personen att ta sig ur destruktiva beteenden.
  • Fokusera inte på en persons kropp och vikt, självskador eller ärr. Det riskerar att bidra till att romantisera bilden av självdestruktiva beteenden, och trigga igång negativa tankar, känslor och beteenden. Både ätstörningar och självskadebeteende kan ha en mycket svårhanterlig smittoeffekt.
  • Bilder på skador och magra kroppar kan skapa reaktioner som gör beteendet ännu mer svårförstått och fördomarna riskerar att öka.
  • Spela inte sifferspelet. Nämn inte antal kalorier, antal kilon, antal självskador. Det kan förvandla en välmenad artikel till en bruksanvisning.
  • Berätta inte hur en person har gått till väga för att skada sig eller hur en ätstörning yttrat sig.
  • Tänk lite extra på dessa punkter om du skriver om kända personers eventuella ätstörningar eller självskadebeteende. Det riskerar att misstas för glorifiering.
  • Lägg gärna till information om var berörda kan hitta hjälp, som exempelvis SHEDO. Läs mer här.
  • Tänk på att självskadebeteende och ätstörningar kan drabba vem som helst, oavsett kön, ålder och etnicitet.

Ovanstående riktlinjer lämpar sig även för samtal kring självdestruktiva beteenden i andra sammanhang. Riktlinjerna för utskrift hittar du här (PDF).

Tack för att du har tagit dig tid att läsa igenom våra råd. Dessa råd är delvis inspirerade av världshälsoorganisationens råd om självmordsrapportering.

Stort lycka med ditt reportage och hör av dig om du har funderingar!