Hur skulle du kunna bli sjuksköterska?

HEJ! Jessica här, vice ordförande i SHEDO och projektledare i framtagningen av vår stödchatt med specifik inriktning på självskadebeteende.

I tio år var jag drabbad av självskadebeteende och ätstörningar. I kanske nio år var jag patient inom psykiatrin. Först BUPs öppenvård, BUPs slutenvård, Vuxenpsykiatrins öppenvård, slutenvård, mellanvård, dagvård, dagvård i DBT, specialistvård för ätstörningar, både sluten- och öppenvård. Och dagvård. Sedan behandlingshem, akutpsyk igen osv. Kort beskrivet har det varit en lång resa.

Under många av dessa svåra år hade jag en dröm om att få jobba med människor, att få förändra och göra skillnad. Jag mötte så mycket vårdpersonal och tänkte att sjuksköterska verkade vara ett brett och bra yrke för att få möjlighet att kunna göra skillnad på många sätt. Det skulle jag bli. Många gånger skrattade läkarna åt mig, sjuksköterskorna. Mentalt fick jag en klapp på huvudet med ord som ”hur skulle du kunna bli sjuksköterska, du som spenderat så många år som patient?”.

I fredags tog jag min sjuksköterskeexamen. Jag har nu en kandidatexamen i omvårdnad och en yrkesexamen som legitimerad sjuksköterska. Och jag är frisk och mår bra. Ärren på armarna finns kvar, men vad gör det? Ingenting. Jag hade fått äran att hålla studenternas examenstal i kyrkan för 500-700 personer. De grät och applåderade och hurrade när de förstod att jag var i mål, på riktigt. Att jag blev sjuksköterska, trots alla som aldrig trodde att det skulle vara möjligt.

Idag är jag alltså legitimerad sjuksköterska, vice ordförande i SHEDO, projektledare i framtagningen av vår stödchatt och projektledare i Arvsfondsprojektet Utskrivningsguiden som är ett återhämtningsmaterial till patienter inom psykiatrisk heldygnsvård.

Om ni där ute möter människor som inte tror på er; Kämpa. Gå förbi dem. Låt ingen annan än dig själv vinna.

Visa att du kan!

Vissa dagar kommer kännas tuffare än andra, så är det för alla. Allting kan inte vara perfekt, för perfektion existerar inte. Det är i situationerna då det är tuffare som vi behöver plocka fram vårt tålamod, inte ta för givet att du är dömd att må fruktansvärt dåligt för alltid bara för att en eller två dagar helt plötsligt känns lite extra tunga. Eller ens om flera år känts åt helvete.
Jag vet ju att vi alla både kastat oss in i och vunnit en hel del strider. Du kan vara 12år eller 89år och fortfarande göra ett misstag.

Att göra misstag är någonting nödvändigt, det ger oss erfarenheter, vi växer i oss själva och misstag ger oss chanser till att få feedback. Ger oss möjligheten att utvecklas, komma framåt. Vi behöver inte straffas för att vi inte gjort helt rätt alla gånger och inte heller förtjänar vi att jämföras med andra, även om andra klarat av någonting som vi själva inte klarat just nu. Det gör oss aldrig till en sämre människa, vi alla är bra på olika saker.
Var snäll mot dig själv, du försökte, du går nu med en erfarenhet rikare i ryggsäcken och du får inte glömma bort att den där personen som du jämför dig med, kanske faktiskt jämför sig med dig också.

Låt snälla tankar om dig själv få ta plats i huvudet. Varför endast ge utrymme åt de negativa? Dina tankar finns där och dina känslor likaså, alla av en speciell anledning, alla fyller sin funktion. Det finns alltid en orsak till varför du känner det du känner eller tänker det du tänker. Det kanske bara inte alltid så enkelt att sätta fingret på det. De negativa har sin plats men de får inte trycka bort de positiva helt.

Du kommer bli lämnad och du kommer bli sviken. Den där personen du gjorde allt för kanske sviker för att du inte var tillräcklig för dem, men det är inte på grund av dig och att du är fel. Alla människor är inte gjorda för varandra, vi kan inte älska alla.

Du behöver inte vara tillräcklig för andra och göra alla andra till lags hela tiden, det viktigaste är att du är tillräcklig för dig själv, du som är huvudpersonen i ditt liv.

Du kommer inte klara av att utföra alla uppgifter perfekt alla gånger. För du är mänsklig min vän!

Du säger och gör det du gör, du är du, och dem som gillar dig kan du dela livet med och resten kan få glida förbi. Den där personen som faktiskt lever ditt liv – du – det är den personen du ska göra imponerad.

Dig själv.

Gör dig själv imponerad. 

Visa för dig själv att du kan.

Jag kommer aldrig någonsin säga till dig att det är enkelt, aldrig säga att det bara är att göra. För det vet vi alla att det inte är, det är inte bara att tänka annorlunda och förändra sig själv. Det handlar om så mycket mer, ett inre projekt som tar tid. Förändringar, stora som små, dem kommer alltid att vara läskiga. Det är någonting svårt att göra eller tänka nytt.
Det tar tid att förändra tankeverksamhet och invanda mönster.

Jag vill bara att du ska veta. Att du är värdefull så som du är.

Jag tycker om dig oavsett om du gör misstag eller inte.

Det är faktiskt lite coolt.

Att göra misstag menar jag.

Våga vara operfekt.

Perfekt operfekt!

 

 

/Ida Staberg,
Föreläsare och bloggansvarig SHEDO