Du behöver inte vara vacker

Sätt dig ner en minut, andas. Känn på din handled, på din hals – visst kan du än idag känna din puls? Det är ett tecken på att du lever. Än idag flyter ditt blod runt i kroppen och syresätter alla dina organ.

Vi lever på en sten. En sten som omges av åtta andra stenar, alla svävar dem runt, runt och runt ett stort eldklot. På något magiskt sätt. Utan att krocka. Stenarna omges av en atmosfär och den enda stenen som andas liv – det är vi.

Du är lyckligt lottad. Du gavs ett liv så varför inte må bra nu när du faktiskt har chansen?

Jag har mått dåligt i psykiskt ohälsa under många år. Vet ni vad? Detta betyder inte att jag är dömd att må kasst resten av livet. Jag skulle inte ens kalla det ett liv att leva med psykisk ohälsa.

Jag får gåshud och fladdrande fjärilar i magen av bara tanken. Tanken om att jag faktiskt snart lyckats ta mig ut ur en hemsk sjukdom – ta mig ut efter flera år av kämpande mot demoner.

Jag ska ha kul nu. Jag ska leva mitt liv.
Jag ska göra allt från att pilla mig i naveln till att bestiga berg. Jag kanske sätter mig på ett fik och andas in livet eller så vill jag föreläsa, färdigställa min alldeles egna bok och sprida kunskap.

Jag har nu chansen att forma mitt liv. MITT LIV. Du har ett du med!

Jag hade inte ett liv så sent som för ett par månader sedan, snarare ett halvår. Eller förra sommaren.

Det må vara svårt att förstå att jag faktiskt skriver detta. Idag vill jag faktiskt klassa mig själv som friskare än någonsin. Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig såhär långt, att jag skulle leva idag.

Dags att börja forma, mjuka upp, testa på och färdigställa det projekt jag inledde för ett par år sedan.

Jag vill kalla det för min framtid.
Framtiden ser ljus ut och den är i otroligt trygga händer. Jag kan forma livet perfekt anpassat efter mina helt egna och unika behov – så det passar just mig.

Min mentalitet höll på att kosta mig livet ett tag. Samma mentalitet tar jag mig upp med hjälp utav. Nu återstår endast praktisering.

Sprallig och energifylld beger jag mig nu mot nya utmaningar här i livet.

Inte problemen med den sketna näringsdrycken som gav ångest – jag menar de utmaningar alla människor möter. De normaljobbiga små hindren som dyker upp titt som tätt.

För nu drömmer jag igen!

Jag struntar i om samhället ber mig vara vacker. Att jag blir tillsagd att vara perfekt. För helt ärligt, vem behöver vara vacker? Vem behöver egentligen vara perfekt?

Glöm det – var inte vacker – var inte perfekt.
Du kan vara så mycket mer än bara vacker.
Du kan vara arg, glad, smart, intressant, obeskrivlig, talangfull, äventyrlig, rolig och massor med andra saker. Så mycket mer än bara vacker.
Vad är egentligen vacker? Vem bestämmer när du är vacker? Ska det få vara du eller din omgivning som bestämmer det?

Vacker. Vacker är ett ord, ett substantiv, ihopsatta bokstäver som följer en viss ordning. Tillsammans bildas ett ord.

Var din egen version av dig själv, var din egen version av fantastisk, din egen version av dig! 
För det är så fruktansvärt mycket bättre än att vara vacker!

Vi lever på en stor sten.

Den enda av dessa stenarna som andas liv är våran, det andas liv som syresätter 8 biljoner människor.

Du är du, var inte en i mängden. Visa vem du är, våga sticka ut, våga göra det som du mår bra av och visa att ditt liv är värdefullt!

/Ida

Sommarträff med SHEDO

sommartrff2

Nu är det snart dags för årets sommarträff!! I år håller vi till Hembygdsparken i Hässleholm lördagen den 2/7. Här följer dagens schema!

Praktisk information:
När – Lördagen den 2/7 klockan 14-18.
Var – Hembygdsparken i Hässleholm
Pris – 50 kronor för medlemmar och 100 kronor för icke-medlemmar (och då ingår medlemskap för 2016)
Anmälan: Maila till sommartraff@shedo.se eller ring/sms:a 0727352023

Schema för dagen:
14:00 – Vi samlas i parken.
14:30 – Fika och föreläsning med Jessica Andersson. Jessica är idag vice ordförande i SHEDO och föreläser om sina egna erfarenheter av självskadebeteende och ätstörningar och vägen tillbaka till ett friskt liv.
15:30 – Kubbturnering!
16:30 – Pizza (SHEDO står för kostnaden)
17:30-18:00 – Avslut för dagen

Vid dåligt väder är vi istället inomhus, info om det kommer till de anmälda om det skulle vara aktuellt.

 

Hoppas vi ses!!! Dyker det upp några frågor är det bara att ni hör av er!
/Jessica, Anna & Conny.

Jag var inte dum i huvudet, jag var sjuk.

Jag brukar inte vika ut mig på sociala medier men i dag ska jag göra ett undantag.

I dag för tolv långa år sedan fick jag efter många minst sagt svåra månader (år) besked om att jag hade en psykisk sjukdom, en personlighetsstörning. Med diagnosen följde många frågor men mest gav det svar, förklaringar. Jag var sjuk med beteendestörningar inkluderande självskadande, ätstörningar och utåtagerande med aggressivitet och svår ångest. Jag var inte dum i huvudet, jag var sjuk. Senare samma dag åkte jag in till vuxenpsykiatrin i Lund. Blev inlagd och blev sedan kvar i nästan fyra månader innan jag placerades på behandlingshem efter mycket om och men. Där spenderade jag nästan två år på heltid och ytterligare 1,5 år i utslussning. Dagen symboliserar på många sätt ett avslut på en period och en start på nästa.

Vägen genom en lång behandling var slirig och guppig, den var nära att ta slut några gånger men i slutändan blev det bra. På vägen fick jag höra att jag och mina medpatienter var hopplösa fall, att inget kunde hjälpa oss. Jag var nära att placeras på gruppboende utan möjlighet till aktiv behandling, jag var ju sjuk utan möjlighet till förbättring. Jag mötte många inom sjukvården, inom psykiatrin men främst inom den somatiska vården, som utstrålade förakt och oförstående mot mig som patient med självskadebeteende. Jag möter dem än i vården, samband med provtagning eller andra situationer där ärr blir synliga och föraktet och okunskapen märks direkt.

Tack och lov hade jag även mycket tur, jag mötte fantastiska läkare inom psykiatrin och behandlingspersonal på hemmet i världsklass, vackraste bland stjärnor. I dag mår jag för det mesta bra. Livet rullar på i både med- och motvind som för alla andra. Jag är gift, har två fina barn, snart avslutat min andra utbildning på yrkeshögskola, läst två terminer på högskolan och jobbat inom både äldreomsorg och barnomsorg. Nu jobbar jag administrativt inom vården.

Varför skriver jag då detta i dag? Jo jag vill uppmärksamma att psykisk ohälsa inte är någonting fult. Att psykisk ohälsa är som all annan ohälsa. Att faktiskt allt kan behandlas men ingenting kan behandlas likadant. Den diagnos som sattes då för 12 år sedan är inte aktuell för mig längre. Av då nio (av nio möjliga) uppfyllda kriterier finns det i dag spår av två. Men det är inte sjukdomssymtom, det är personlighet. En psykisk störning är sällan huggen i sten. Det är en sammansättning av symtom som sedan appliceras på en människas beteenden. Beteenden kan förändras.

Jag arbetar nu själv i sjukvården och möter emellanåt patienter med liknande problematik som jag själv hade. Jag möter även samma fördomsfullhet, förakt och okunskap bland personalen i sjukvården. Det gör mig arg. Det gör mig fruktansvärt arg och ledsen. Det som slår mig är att jag som fick en diagnos med tillhörande stämpel som ”omöjlig” i dag har förändrats i mina beteenden och handlingar, men beteendet bland en del personal inom sjukvården fortfarande är det samma.

Så jag vill med detta inlägg lyfta frågan om mer utbildning om psykisk ohälsa och orsaker till självdestruktivitet (både extroverta och introverta beteenden) till ALLA inom hälso- och sjukvården. Inte bara ny personal, inte bara inom psykiatrin och akutsjukvården, utan till all personal. För rätten till ett bra bemötande oavsett om du söker för en hjärtinfarkt, influensa eller ett blödande sår.

/Sofie